Hörrni, jag skäms. Jag har tagit på mig skämsmössan och stått i hörnet sedan imorse. Anledningen är ju givetvis för att jag glömde av att skriva här igår. Jag hade lovat mig själv att skriva varje dag, om så bara ett hej och då, men inte ens det lyckades jag med. Anledningen? Ingen. Ingen alls. För vet ni vad jag gjorde igår? Hade svin-jävla-tråkigt. Nu ska jag berätta:
Fredagen vad lugn. Helen var ju här på lite vin och mat och sen somnade jag i godan tid i godan ro. Och sov hela vägen till klockan 5 igår morse. tanken var att jag skulle stiga upp och äta en stadig frukost för att ha energi till den sista löprundan på 42-km-utmaningen (ingen aning om hur man sätter samman detta ord så det får bli sådär, he). Men jag insåg när jag vaknade att jag var proppmätt fortfarande från pastan kvällen innan så jag somnade om till klockan 7. Värt.
Vaknade, svidade om och mötte en ännu tröttare Sonia i Spinola. Jag hade lyckligtvis bara 5 km för att avsluta utmaningen men stackars Sonia hade 8. Urk. Så jag blev klar med mina kilometer i Spinola och Sonia fortsatte. I Spinola sprang jag på Lisa som skulle ta en promenad min väg så vi slog följe och jag hängde med på hennes prommis så fick en riktigt aktiv morgon! Så so far, so good.
Därefter hände. Inget. Jag gjorde en hårinpackning. Sköljde ur den. Låg på sängen. Kollade lite på serier. Slöt mina blå ett par gånger. Fortsatte kolla på serier. Slöt mina blå. Kollade serier. Ja, ni förstår. Detta pågick i timmar. Och jag var så uttråkad att jag höll på att dö. Det var SÅ mycket blåst ute så det gick inte att gå ut och ligga på stranden eller något heller, men till slut fick jag nog så jag svidade om och hoppade in i bilen. “TA MIG NÅGONSTANS” sa jag inte till bilen, men nära på. Den löd i alla fall min befallning och vi åkte ner till Birżebbuġa vid 17-tiden. Bjöd mig själv på en liten kaffe och gick och satte mig på stranden. Men det blåste för mycket så efter jag lyckats få mig en liten bild till min Instagram-story tog jag min bok, min kaffe och mig själv och gick tillbaka till bilen. Nu styrde vi skutan mot Ghar Lapsi och där har jag ju aldrig varit. Men precis när jag kom dit insåg jag att jag inte har tid att ens gå ur bilen för jag skulle ju på visning vid 19.30. Så jag hoppade in och åkte tillbaka till gamla goda Sliema.
Sonia hängde med på visningen och faktiskt så var lägenheten fin! Jag menar, ingen 10-poängare men absolut en stark 8. Och jag tror att den har goda potential att bli jättemysig om jag lägger en liten hand på dekorationerna osv. Inte för att skryta men jag tycker att jag kan göra saker och ting relativt mysiga. Så jag ska eventuellt träffa ägaren imorgon för att kolla lite mer på lägenheten och gå igenom några saker som måste fixas innan jag potentiellt flyttar in (spots i taket som saknades, vissa saker var lite ledsna och hade tappat funktionalitet, en lille vattenskada på en kökslucka osv., plus att jag skulle vilja få bort några möbler. De var riktigt riktigt… tunga trämöbler – inte min stil) men mäklaren sa att ägaren var intresserad av att fixa det som behövde fixas så jag hoppas att han är lika tillmötesgående i verkligheten. Så vem vet, snart kanske jag bor mitt i Sliema-smeten!
Och idag då. Ja idag har jag bara stått med skämsmössan i ett hörn.
NEJ det har jag inte. Jag åt lunch med Beatrice på Cuba och vet ni vad vi gjorde? Vi bokade en liten weekend till Sicilien! Vi ska åka mellan den 10-12 juni. Så himla mysigt!
Därefter mötte jag Helen och Sonia för en prommis. Så stegmålet är avklarat idag.
Juste, och igår var det ju Sveriges nationaldag. Så egentligen skulle man kunna säga att jag var ledig från att skriva här pga. röd dag. Eller hur?
