Dagen innan Bukarest-dagen

Härmed skickar jag iskalla hälsningar från Randers. Det var -10 inatt! Det är första gången jag skriver från min iPad och första gången jag skriver utanför arbetstid. Tror jag. Såvida jag inte försökte bli en ny kändisbloggare när jag precis fick bloggen. Vilket är pinsamt troligt. Minns att jag dokumenterade matlagning med beskrivande texter och bilder och kände mig superviktig. När jag tänker tillbaka på det så minns jag att jag faktiskt var jättehungrig och jättefrustrerad över hur min gasugn behandlade mig. Men väldigt lycklig när maten landade i magen och var helt jättegod.

I alla fall. Efter en lång helg sitter jag nu här i Henriks föräldrars kök och gör mig redo för att gå ut och leta reda på butiken med bäst godisutbud. Det får gärna ta mig flera timmar, jag har ändå inget att göra. Och Henrik jobbar.

Min avslutning i fredags var helt fantastisk. Det var så fint arrangerat av Tore och alla fantastiska kollegor att jag knappt fick fram ord. De hade beställt pizzor till kontoret och Tore hade satt ihop ett ”hur väl känner du Camilla”-quiz. Så himla roligt! Efter det åt vi min smörbullekaka och jag tror det blev uppskattad. Sen hade de en till överraskning till mig. Några ur personalen, inklusive distansarbetarna, hade skapat små videos som Tore klippt ihop till en lång. Där de berättade hur vi sågs första gången och vad de tyckte om mig. Jag blev så positivt chockad att jag bara satt och stirrade, och så tagen på sängen att jag blev helt svettig. Mitt omsorgsfullt tillplattade hår blev helt frissigt! Det var det finaste någon någonsin gjort till mig.

Ytterligare en överraskning stod på schemat. De hade köpt en fantastiskt fin graverad penna till mig. Den lämnade jag kvar på kontoret och hämtar den när vi är tillbaka, för efter detta gick vi till Baccos och drack några drinkar. Eller ja, en hel del drinkar. Och shots. Henrik och jag gick hem vid 22-tiden, men då var jag generöst fylld av alkohol och kände mig extremt ostadig på benen. När klockan ringde 03.00 på natten trodde jag att jag skulle dö. Vi skulle ju till Danmark supertidigt för att kunna vara med på Henriks pappas 60-årskalas!

Trots att vi var två trötta människor klarade vi oss hela vägen till halv 1 på natten, sen gav vi upp och åkte hem och sov. Natten till måndagen var det planerat att vi skulle till H’s vän och kolla superbowl men jag ville verkligen inte. Jag behövde sova. Så jag skjutsade Henrik till Århus och sen åkte jag raka vägen hem igen (eller typ, det ligger ju faktiskt ett Ikea på vägen och vem är jag att hålla motståndskraften uppe?). Jag hade en lugn kväll med Henriks föräldrar, med middag och långpromenad innan jag väl kastade in handduken och gick och la mig.

Gårdagen var också mycket lugn. Jag gick ut och sprang på dagen, sen hjälptes vi åt att laga middag och dessert på kvällen. Senare tog vi en promenad. Och det ska jag alltså göra strax också! Känns himla konstigt att inte ha en jobbmail att kolla eller ansvar att ta. Men snart är jag tillbaka i arbetsvärlden igen! 6 dagar kvar!

Nu ska jag gå innan jag sitter här för länge och inte kommer ut alls. Vi hörs snart igen! Imorgon åker vi till Bukarest!

Tröttisar

Andra inlägg du kanske gillar

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *