Jag har många gånger den senaste tiden undrat vad det är frågan om. Min Spotify på datorn säger ibland att Derek spelar upp musiken och när jag kopplar upp min telefon mot olika bluetooth-källor eller delar internet står det att man ska koppa upp sig mot Derek. Sedan när har iPhones börjat döpa sig själva?
Min telefon heter alltså Derek. Det var ett otippat namn som jag aldrig skulle ha tänkt tanken på att den skulle heta om den inte hade döpt sig själv. Det går säkert att byta namn men jag har faktiskt börjat tycka att det är riktigt charmigt nu! Så, introducing… Derek! Nu väntar jag med spänning på att mina andra Apple-produkter ska presentera sig själva med namn. Jag hoppas på Polly, Alexander och Josh. Jag har alltid gillat Josh!
Igårkväll åt jag middag med Gabbe på Estilo. Mitt under Caesarsalladen kom vi in på väldigt, om man inte är allra bästa vänner, känsliga ämnen och vi hade riktiga diskussioner. Det var så himla härligt att kunna diskutera om saker som andra viktigpettrar tycker att man ska knipa om eller inte tycka något om alls, såvida man inte tycker som dem. Det var så befriande att högljutt få prata om saker som man inte “bör” prata om!
Jag fick ju en Fitbit i födelsedagspresent av Henrik, och den har jag på mig konstant. Förutom när jag duschar för den är inte vattentät. Men i alla fall. Den mäter puls, bland annat, och mäter hur man sover. Och jag har sett att jag har sovit riktigt dåligt sen vi kom hem. En natt sov jag till och med en hel natt med endast sex minuter djup sömn. Det är löjligt långt ifrån vad som är vanligt och vad som är rekommenderat. Jag har gjort en djupdykning och spekulerat vilt i vad detta kan bero på, och jag har kommit fram till följande, mycket logiska och uppenbara anledningar:
- Min kroppstemperatur ställde om sig till nordisk värme inomhus och har inte ställt tillbaka sig än
- Jag har bytt till duntäcke hemma, vilket är alldeles för varmt att ha på sig
- …men det är alldeles för kallt att ens sticka ut en tå utanför
- …och jag vaknar dyngsur av svett under nätterna
- ……täcket måste givetvis vara den största anledningen
- Vår säng är alldeles för skön för att ligga i, så jag måste vara lite småvaken för att kunna njuta till fullo…hela natten
- Ja, nu kan jag inte komma på fler anledningar
Jag har ju varit på jakt efter ett läppstift en längre tid nu. Och som ni kanske hade nöjet att se så lyckades jag köpa ett lite för mörkt läppstift senast. När vi var på Towers senast gick vi förbi ett sminkstånd och jag roffade åt mig ett nytt i ren panik. Någon måste ju ha färgen jag eftersöker!
Idag testade jag detta matta longlasting-läppstift och jag kan bara konstatera att jag är påväg åt rätt håll. Tyckte faktiskt att det var fint! Det är bara ovanan att klä läpparna i färg när de är vana att vara helt nakna. Derek var snäll nog att hjälpa mig att få en bild på detta mirakel till panikval. Tack Derek!
Jag ser nu att jag inte har tillräckligt stadig hand för att måla snygga (läs:raka) linjer. Och nu har de flesta kollegor kommit till kontoret och för att ta mig till en spegel för att korrigera detta måste jag göra en walk of shame genom hela kontoret. Så jag gömmer mig nog bakom skärmen tills det är dags att gå hem. Eller kissa. Efter två koppar kaffe är detta ett faktum som inte går att blunda för.
På dagens träningsschema står Intervaller med stora bokstäver. INTERVALLER. Jag har hittat en app som ska plinga på mig varje gång jag ska göra något. Tanken är: 15 min uppvärminingsjogg, 1 min sprint, 1 min jogg, x10, 15 min nedvarvningsjogg. Det låter ju bra, men när jag tänker på att sprinta i en minut känner jag något liknande panik. Hur ska jag orka sprinta i 1 minut? De måste mena “spring så fort du kan, så länge du orkar hålla högt tempo i 1 min” snarare än “spring för ditt liv i 1 min”. Eller? Jag tänker rent spontant att man dör om man sprintar i en minut x10?
