För en liten stund sen fick jag en sån himla feeling på skolavslutning! Så jag var tvungen att hitta lite skolavslutningsmusik på Spotify, så nu sitter jag och fylls av nostalgiska förväntningar, på sommarlov, midsommar och Sveriges skärgård!
Kanske är det för att det verkligen är försommarväder här som jag fick lust på det. Igår fick jag samma pirriga känsla fast lite annorlunda, för då passade Wunderbar bättre.
Det är fredag idag och det är en spännande helg som ligger framför oss. Egentligen hade jag planer på att ligga på stranden hela lördagen men de planerna ändrades, vi ska ha något planeringsevent. Så de planerna skjuts till söndagen istället. Men det blir toppen, behöver bättra på min bränna. Och kanske får jag gå ut och springa lite på morgonen så då får jag njuta av lite vitamin D ändå.
Imorse var första gången jag blev rädd här på Malta. För att “vara ute när det är mörkt”. Jag tog en promenad och när jag var på strandpromenaden ser jag lite längre fram en man som står och pratar med en kille, något yngre än vad jag är, och jag ser att han är märkbart irriterad och försöker avsluta konversationen (mannen alltså, inte killen). Och jag tänkte att honom vill inte jag erfara. Så jag ökade på stegen något för att komma förbi honom fort, men han börjar gå efter mig och efter ett tag tar han tag i min arm och försöker säga något, men jag hörde inte vad för jag hade mina hörlurar långt intryckta i öronen. Men jag sliter mig loss i alla fall och han börjar svära efter mig. Tror han var antingen stupfull eller hög som ett hus. Han var inte riktigt med i gamet i alla fall.
När jag kom bort till nästan Balluta stannade jag vid en bänk och gjorde mina knäövningar och när jag nästan var klar vinglar samma jävla människa fram till mig igen och blockerar min väg. Så jag skriker nästan “LEAVE ME ALONE” flera gånger, så folk vände sig om och gå efter mig igen och när han insåg att han var för tappad för att hålla takten började han givetvis svära efter mig igen. Var faktiskt himla obehagligt. Visst har jag stött på både fulla, höga och borttappade människor tidigare, men jag har aldrig varit med om att någon, klockan 5.30 på morgonen, blockerar min väg, följer efter mig, tar tag i mig osv. Jag gillade det verkligen inte och jag har en liten underliggande ångest inför min nästa morgonaktivitet. Han kommer givetvis inte stå kvar där, det vet jag ju (möjligen för att han inte överlevde helgen pga ovan nämnda anledningar), men ändå. Nu kommer jag vara en sån där nojig människa fram tills att jag kommit över det.
Fick i alla fall en fin bild på pre-sunrise innan den läskiga människan satte sin fot i min morgon.
Okej, sämsta kvaliteten ever. Men det var faktiskt jättefint när man såg det. Live. Lovar!
