Gratis kanelbulle

På mitt jobb finns det ett café på första våningen. Där tar jag alltid mitt morgonkaffe klockan 8 prick och jag njuter av varje sipp. Idag när jag skulle gå hem vid 17.20 står det fortfarande massa godsaker på deras disk. Och bredvid dessa godsaker står det en skylt med texten “FREE” på. Detta spektakel fick genast min odelade uppmärksamhet och när jag kommer fram ser jag att godsakerna inte är andra än de här superstora kanelbullarna som jag dreglat efter i tre veckor. Så jag tar mig en påse och tar med mig denna gudagåva till godsak hem.

Väl hemma glömmer och glömmer jag denna bulle i väskan och kommer på det först när H kommer hem från sin badminton. Då ligger jag redan i sängen med tänderna omsorgsfullt borstade och känner ett sting i hjärtat av missunnsamhet. Men sen tar jag mitt förnuft till fånga och förkunnar storsint att jag har en kanelbulle i väskan som han mer än gärna får ta. Vilket han mer än gärna gjorde. Så nästa gång jag ser dessa monster till kanelbullar på jobbet så struntar jag i om det är klockan 8 på morgonen och jag precis ätit frukost. Bullen är min. Punkt.

Hej bullen!

Helgen har varit alldeles strålande! I fredags åt vi världens godaste pasta med lax och räkor, och sen bara tog vi det lugnt och gick och la oss tidigt. På lördagen gick jag ut och sprang för första gången sedan halvmaran. Jag körde endast tre kilometer men jag var hur trött som helst efter. Pinsamt. När jag kom hem så tog jag mig själv i kragen och körde ett redigt magpass. Det magpass som jag satte samman förra våren och som alltid ger mig sådan sjuk träningsvärk i nästan en hel vecka. Smärtan idag är enorm men jag har bestämt att jag ska göra detta nästa helg igen så kanske det känns lite lättare.

På kvällen svidade jag om till vad jag skulle kalla street hiphoper. Det var dags för alter ego-fest hos Annica och jag var omåttligt nöjd med min utstyrsel. Jag fick till och med till två sådana där coola flätor som är (var?) så trendiga. Det var en såååå kul kväll, vi gick vidare till Paceville efter och vad jag minns så involverade kvällen både ett förkunnande av min eviga kärlek till Sini och ett avslut på en strippklubb. Ja, en riktig helkväll skulle jag vilja säga. Tur att jag knappt dricker alkohol längre, för en sån kväll per halvår räcker gott och väl. Nu är jag off the drinks igen för ett tag. Ja, det lär väl ta cirka ett halvår innan jag slutar vara bakis, så det är väl på sin plats att vänta ut det.

Så, lördagsnattens bus resulterade i att jag vinglar hem, kommer in i lägenheten och börjar sjunga på den amerikanska nationalsången. Och det slutar inte där. Jag för hela min konversation med Henrik under starka influenser av den amerikanska nationalsångsmelodin. Låt oss alla ta en tyst minut av tacksamhet till Henrik. Tack för att du inte ringde till närmsta psyk, tack för att du hade lagt fram resorb och tack för att du pratade tillbaka till mig glatt och trevligt trots att jag väckte dig klockan 5.30 till tonerna från Amerika.

Gårdagen spenderades uteslutande på sofflocket, förutom när jag fick för mig att det skulle vara jättegott med carbonara. Så det gick jag upp och lagade, och det var verkligen så gott som jag hade inbillat mig. Jag tror att carbonara är min nya pizza. Mums!

På onsdag ska jag träffa Gabbe och på torsdag är det SEO Meetup som Sidekick anordnar på någon bar så dit ska jag! Drickandes vatten och minus varenda melodi av USA, det lovar jag. Annars har jag nog inga extravaganta planer. Ska få in morgonlöpsrutinerna igen så imorgon ringer klockan 4.38. Och nåde mig om jag inte går upp då. Kläderna är redan framlagda så det är bara att göra det. Nu är det nog med laterier!

Åh och vet ni vad? Sini och jag har bokat resa till Skopje nu! Vi åker i april över en helg, jag fick godkänt ledigt! 😀 Det ska bli SÅ KUL!

Andra inlägg du kanske gillar

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *