Mätt som en plätt

Japp, det är jag. Mätt som en plätt. Jag har ätit så mycket idag redan att jag känner att jag exploderar om cirka 1½ minut.

Det var Stephanies sista dag här idag. Känns himla sjukt och konstigt att hon åker hem alltså. Jag vill inte det. Saknar henne redan och då har planet inte lyft än. Hon har bokat resa tillbaka i augusti så hon kommer ju tillbaka och vi kommer ju ses ändå och höras massor men det är ändå inte samma sak. Jag tycker det känns jättejobbigt.

Det är verkligen ett minus med att bo ifrån Sverige. Att folk flyttar. Det händer ju såklart att folk flyttar från Stockholm också men det är inte alls på samma sätt. När jag bodde i Stockholm så var jag vän med folk från Stockholm eller folk som bodde där permanent. Jag tror inte att det är så vanligt att folk flyttar därifrån. Man slår sig liksom till ro och kommer in i ett bra liv ganska fort.

Det är annorlunda här. Hit kommer folk på en kortare period. För att jobba 6 månader, 1 år eller 2, för att sen åka hem igen och skaffa familj. Så de man har lärt känna försvinner.

Stephanie åker hem idag, Liza på lördag och Veronica har också bokat flyg hem och åker 3:e juli. Det känns som att alla åker på en gång. Tar liksom inte slut. Så nu känner jag mig alldeles jumpy att alla andra ska åka också. Jag vet ju att Anna vill jobba från Berlin så småningom. Jag vill inte att hon åker, någonsin. Hon har ju varit här sen innan jag kom, hon ska vara här liksom.

Och jag själv då? Jo, jag tänker ofta på hur det skulle vara att åka hem. Ibland vill jag det så mycket att jag nästan går och packar väskorna på en gång och drar. Men mest så känner jag inte så. Jag vet inte om jag skulle trivas i Sverige längre. Det finns inget som lockar. Liza sa att hon känner det som så att hennes liv pågår i Sverige men hon är inte där. Och så känner inte jag. Jag känner att jag inte har ett liv i Sverige längre. Medan jag andra gånger känner att allt jag har är i Sverige.

Det är himla konstigt egentligen.

Nåväl, anledningen till att jag är så jävla mätt är för att jag mötte Stephanie vid 7.30 på hennes hotell och åt hotellfrukost. Ingen speciell frukost egentligen men den var ändå helt OK och det var mysigt att få hänga lite. Sen mötte jag upp henne igen och Liza vid Ubistrot efter 12 för lunch. Åt en jättegod carbonara men nu dör jag bokstavligen av mättnad. Blir bara något ytterst litet ikväll till middag känner jag, för jag är fortfarande dödsmätt!

Nu är det i alla fall bara en månad kvar lite drygt tills min mamma kommer! Längtar så himla mycket, ska verkligen bli jättemysigt. En dag har jag tagit halvdag från jobbet. Vi ska ut och göra någonting tillsammans, hon och jag. Bara mysa!

Jag började förresten precis med medicin! :O Var hos läkaren igår för min svanskota, som har gjort ont i typ ett år nu. Han klämde och kände (oerhört pinsamt btw) och han trodde den var inflammerad. Så fick anti-inflamatorisk medicin och även en anti-inflammatorisk kräm som jag ska smörja på två gånger om dagen. Sen skrev han ut en remiss till röntgen också som jag kan gå och göra. Tänkte göra det om det inte blir bättre med piller och kräm. Dock så känns det värre än någonsin nu. Men det blir nog bra hoppas jag tillslut ändå! 🙂

Jag har himla mycket att skriva om känns det som men jag får spara det till en annan gång! Puss och kram!