Tänka sig att lilla jag är tillbaka här igen. Jag kan tänka mig att alla mina en läsare har fått en överdos av Camilla Engelin på senaste tiden. Hoppas det är en positiv överdos, som den man kan få av socker. Jag är hellre socker än heroin, om vi säger så.
Idag har det hunnit bli onsdag och snart är det bannemig torsdag. Snart = 2 timmar och 55 minuter. Varför jag är exalterad över att det är torsdag? Det är jag inte. Bara kände att det var läge att peka ut det, utifall att ingen hade fattat att torsdagen ligger så nära i tid. Ja, jag förstår att du kanske tror att jag har storslagna planer, men det enda jag har är att jag ska träna efter jobbet. Annars nada. Men blev litegranna giddy nu på eftermiddagen och kvällskvisten, vet inte varför. Lite busig och full-i-fan. Kanske för att jag är så trött att jag knappt vet vad jag heter.
Varför är jag då trött. Min bästa gissning är för att jag var ute och sprang med Sini idag och kom hem för en timme sen. Idag fick vi till 10 km och igår var jag ute på en runda själv och gjorde 5. Men hörrni, fan vad supertråkigt det är att springa själv nu när jag vant mig att springa med någon. Förut var jag alltid själv men nu har jag noll motivation att springa ensam. Fast om jag tänker tillbaka så lyssnade jag på min ljudboksserie Sagan om Isfolket förut. Kommer ni ihåg att jag gjorde det? Serien har 47 böcker och den var heeeelt perfekt att lyssna på när jag var ute och sprang. Jag har helt seriöst övervägt att lyssna om på den men förra gången tog det typ ett år att lyssna igenom den och då lyssnade jag verkligen hela tiden. Så nu skulle det väl ta ännu längre tid.
Vi får se om jag orkar!
