Detta inlägg ska jag starta med att skryta om mig själv. Jag ska knöla ihop jantelagen och kasta den i soptunnan. För jag är awesome. I lördags sprang jag 16,25 km på 1.32.39 min. Det är det längsta jag någonsin har sprungit! När jag stängde av Runkeeper och såg hur långt jag faktiskt hade sprungit var jag så stolt över mig själv att jag blev helt tårögd. Det trodde jag ALDRIG att jag skulle klara av. Aldrig verkligen. Från den största soffpotatisen i världen till att faktiskt klara av att springa så långt. Nu är det bara 6 km kvar till att jag klarar en halvmara och med lite slipning på tiden hoppas jag att jag klarar det under 2 timmar. Och gör jag inte det så gör jag inte det. Det gör inget.
Helgen har varit bra. I fredags åt vi finmiddag på Okurama, sjukt gott var det. Vi bokstavligen rullade hem, gjorde ett snabbt pitstop i soffan och sen rullade vi vidare mot sängen. Vid 21.30-tiden. Party’s poppin’! På lördagen vaknade jag tidigt så jag gick upp och drack kaffe och åt frukost i godan ro. Henrik gick till gymmet och jag satt och latade mig i soffan framför en film tills frukosten hade sjunkit ner. Sen svidade jag om och begav mig ut på tur. Löptur, hehe. På kvällen gjorde vi absolut ingenting, jag ville bara vara hemma och sitta i soffan och slappa. Hade ingen lust till någonting. Jag hade ont i huvudet, vilket fortsatte ut på söndagen. Men igår så gick jag i alla fall till The Point i sällskap av Sini för att se om jag hittade något skoj. Och det gjorde jag ju. Såklart. Jag som inte har råd att hitta något skoj egentligen. Jag hittade i alla fall en klänning jag tror att jag ska ha på mig på Henriks pappas 60årsfest. Ska testa den igen och se om den funkar, måste hitta skor som jag kan ha också. Men det får bli ett efter löning-projekt. Sini hade ett par supersnygga skor som jag gärna också skulle vilja ha. Och nej, jag har inga problem att 100 % kopiera någons stil. Speciellt inte om den är snygg.
Igårkväll var jag så trött så jag gick och la mig jättetidigt. För att återhämta kroppen och få massvis av timmar med sömn, tänkte jag som alla andra gånger jag gått och lagt mig “jättetidigt”. Och det är samma visa varje gång. Om jag går och lägger mig innan 21.00 så vaknar jag upp mitt i natten och kan inte somna om. För jag är pigg. Det är alltid så och jag vet att det alltid är så. Inatt var alltså inget undantag. Klockan 1 slog jag upp mina blå och kunde inte somna om. Klockan 2 var jag så överfrustrerad att jag kunde dö. Kroppen värkte av att ligga ner utan att sova så jag vände och vred på mig, slängde av mig alla kläder, vände och vred på mig igen. Sen tror jag att jag somnade. Vid 4 vaknade jag igen och var pigg och tänkte att då är det inga problem att kliva upp om 43 minuter. Bahaha. Nattens skämt. Jag lyckades ju givetvis somna om då och när klockan ringde trodde jag att jag skulle avlida av trötthet. Men jag kände lite att jag får skylla mig själv så jag tvingade mig upp för att gå ut och springa. Och det gick så fantastiskt skitdåligt att jag funderade på varför jag ens skulle engagera mig i denna måndag. Jag var långt ifrån att ha återhämtat mig från lördagens runda, jag var halvt medvetslös av trötthet och jag var dessutom vrålhungrig. Jag sniglade i alla fall runt den där jävla rundan och belönade mig med en kokhet dusch när jag kom hem och en extra stor skål med gröt, lite extra proteinpulver och inte bara en, utan två klickar med chokladmandelsmör. Usch, vad äckligt det låter på svenska. Dark chocolate Almond butter. Mums, lät godare.
Ikväll ska jag nog träffa Annica från mitt nya jobb. Vi bokade om gårdagens frukost till en veckomiddag istället, hon skulle iväg på ett event på Gozo och jag hade planer på eftermiddagen så det blev bättre om vi bokade om det.
Och till alla er som kände med Henrik och hans trasiga PS4. Jag kan glatt meddela att ni inte längre behöver känna er ledsna. Vi lyckades fixa det! Eller jag ska inte ta åt mig någon ära alls, jag bara satt där. Han insåg att vi behövde göra en uppdatering av TV:n och efter att vi hade gjort det funkade det igen!
Nu ska jag snart gå och värma lite lunch. Låt oss hålla alla tummar och tår för att jag orkar hålla mig vaken! Och! Note to self: Gå aldrig aldrig aldrig och lägg dig för tidigt igen, Camilla.
