Efter den första dagen på Betsson igår har jag bara en sak att säga. Wow!
När jag kom hem igår var min hjärna helt friterad. Jag hade fysiskt ont i huvudet av alla intryck jag fått! Det trodde jag var något av en myt, men icke.
Första dagen var riktigt bra! Jag blev mött i lobbyn av en kollega, samma tjej som organiserar och håller i introduktionsdagarna. Det är också hon som fått i uppgift att ta hand om mig, då min chef är på resande fot och är tillbaka på fredag. Jag var på plats supertidigt, eftersom att jag tog en taxi. Jag hade tänkt cykla ju, men det regnade så mycket och önskan om att presentera mig som en blöt katt var inte stor.
I alla fall. Första halvan av dagen bestod av att massvis av olika personer kom in och presenterade sig själva och vad deras avdelning hade hand om. Det var korta och snabba presentationer på 15-30 minuter, vilket var helt perfekt eftersom att hjärnan slutade registrera nya saker efter en viss tid. Senare fick jag höra att man registrerar omkring 10 %, så det var ett jättebra upplägg.
Efter lunch hade jag massvis av möten inbokade med olika personer på HR-avdelningen. Jag fick träffa en del av mina nya kollegor och veta mer om deras specifika arbeten, vad de hade för förväntningar på mig osv. Jättespännande! Lite läskigt också, eftersom att jag såklart inte har den blekaste aning om hur jag ska få allt att funka, men jag försöker att inte känna mig överväldigad. Jag kommer ju lära mig!
Min nya arbetslaptop är (håll i er allihopa!) en PC. Trots att jag alltid använt PC fram tills för 4 år sen kände jag mig som en idiot. Jag kände mig så långsam och fumlig. Men det kommer garanterat komma tillbaka om jag ger det lite tid!
Efter jobbet cyklade jag hem. Och jag insåg omedelbart att jag har absolut noll koll på cykelreglerna i Malta. Så när jag 25 minuter senare kunde parkera cykeln i Spinola tänkte jag att om jag överlevde detta kommer jag aldrig att dö. Det var det läskigaste jag varit med om! Men hela hyrandet av cykeln gick extremt smidigt. Jag ska bara komma ihåg att inte ha kappa på mig och inte ha en handväska dinglandes från axeln när jag cyklar. Och så kanske jag borde läsa på lite mer om cykelregler på ön också.
Väl hemma höll Henrik på med maten och när jag kommer innanför dörren meddelar han att vi inte har något vatten i köket. Jippi. De håller på med något vägarbete utanför och måste ha stängt av det under natten eller något. Så nu är hela köket fullt med gammal disk! Hoppas att vattnet kommer tillbaka idag så att vi kan få någon ordning här hemma.
När vi väl kom i säng var jag helt slut som artist. Jag var så trött! Så när vi släcker lampan petar jag i ett par öronproppar för att kunna somna fort och sova djupt. Men icke. Det var inte det att Henrik hostade hela natten, utan snarkade. Han är ju superförkyld och oavsett hur mycket receptfria läkemedel han använder så är han ju ändå förkyld. Fakta, liksom. Så han snarkar sig igenom första halvan av natten och jag ber honom vända på sig. Han gör det och fortsätter snarka. Timme in och timme ut. Tillslut tog jag mitt pick och pack och bytte sovrum. Äntligen lugn och ro, men då spelar istället den lilla detaljen om att jag inte kan sova på nya ställen in. Och ja, även det andra sovrummet är ett nytt ställe, jag har aldrig sovit i gästrummet förut! Så där ligger jag och faller in i och ut ur sömn. Hela natten.
Idag är jag, om möjligt, tröttare än när jag kom hem igår. Jag satte på extra starkt kaffe men glömde att ställa in kaffekannan. Så tack gode gud och uppfinnare av droppstopp! Annars hade jag haft kaffe över hela köket, och det hade inte varit på sin plats just idag. Det är jag för trött för.
Så idag är planen att knarka kaffe och vässa hjärnan till max. Tror att om cirka 5 koppar borde jag vara någorlunda normal igen! Vi hörs sen!
