Det finns en fara i att aldrig hitta vägen…

…men det finns något vackert med att vandra den ändå. 

Torsdag och två dagar kvar till hemfärd. Igårkväll provade jag ett nytt longlasting läppstift jag köpt. Jag tänkte att det skulle vara en något mörkare hudfärg, men när det kom på visade det sig att det absolut inte var så som var fallet. Resultatet var närmare mörklila än hudfärgat. Longlasting som det var, var det bara att bita ihop och låtsas som att det skulle vara så. Jag tror jag lyckades pull it off! Efter att vi vant oss vid färgen klämde Henrik till och med ur sig ett litet “det var faktiskt en snygg färg”. Goals!

Vi har i alla fall fått den första bokningen hemma hos oss nu för 2018! Henriks kompis och hans flickvän kommer att komma till oss i augusti över en helg. Det ska bli supermysigt! Och kul att de kommer över en helg också, så vi kan få lite ledig tid att göra saker på tillsammans. Det kommer bli toppen!

Har jag förresten nämnt att vi har börjat kolla på Lost? Vi kollade klart på Breaking Bad och har haft lite idétorka ett tag, och till slut bestämde vi oss för att börja med Lost igen. Det är verkligen så spännande, jag vill inte ens gå och lägga mig på kvällarna för att det är så bra!

Jag har verkligen lyckats vända på dygnet sen vi åkte hemifrån. Istället för att lägga mig tidigt och gå upp tidigt så går jag och lägger mig sent och går upp sent. Jag har inte bestämt mig om jag ska vända tillbaka till tidigt eller om jag ska fortsätta med sent. Kanske bäst att vänja sig tillbaka till tidigt innan sommaren kommer, för då kommer det inte vara möjligt att gå ut och springa på eftermiddagarna. Fast jag vet inte om jag hinner gå ut och springa på mornarna med mitt nya jobb… Hm, dessa val och kval. Jag tror helt enkelt vi får se!